Eskimås resedagbok!

Hej hopp

Nu har det gatt ännu en vecka här nere i Australien. Jag bor fortfarande hemma hos vännerna i Melbourne. Jag paddlar bara 1 gång om dagen eftersom jag inte vill missa all annan vinter/vår träning, såsom löpning, simning och gym-träning. Vi tränar inne i Melbourne i en kanal som heter Yarra. Alla som tränar i denna klubb, tävlar i Maraton. Vi är 10-15 personer på träningarna. Träningen passar mig bra. Det ar toppen att få många långa pass nu, for att sedan köra mer snabbhet uppe på Guld-kusten.

Vädret har varit varmt och skönt. På morgonen ar det oftast 17-18 grader, mitt på dagen är det upp till 35-40 grader och på kvällen ar det runt 25 grader. På grund av detta så är det bäst att träna tidigt på morgonen och senare på eftermiddagen. Jag testade att springa mitt på dagen en gång, det går men det är jobbigt i hettan.

En dag hade Nick, Trevor och Danni köpt biljetter till oss fyra till en Cricket match mellan Australien och Syd-Afrika. Gud va roligt tänkte jag. Jag frågade hur spelet gick till och fick då detta svar:

You have two sides, one out in the field and one in.

Each man that's in the side that's in goes out, and when he's out he comes in and the next man goes in until he's out.

When they are all out, the side that's out comes in and the side that's been in goes out and tries to get those coming in, out. Sometimes you get men still in and not out.

When a man goes out to go in, the men who are out try to get him out, and when he is out he goes in and the next man in goes out and goes in.

There are two men called umpires who stay all out all the time and they decide when the men who are in are out.

When both sides have been in and all the men have been out, and both sides have been out twice after all the men have been in, including those who are not out, that is the end of the game!

Dom spelade på en stor arena mitt inne i Melbourne. Vi åkte dit klockan 12.00 for att få bra platser. Matchen började klockan 14.15. Efter 9 timmars intensivt tittande i den stekheta solen så började jag äntligen förstå hur det gick till. Australien förlorade till sist den jämna matchen. 

Danni är som jag skrev i det förra inlägget en duktig simmare. Hon jobbar 2 dagar i veckan som sim-tränare mellan 06.00-08.00. Jag har följt med henne några gånger for att träna. Jag tyckte att det var väldigt roligt så nar hon frågade om jag ville vara med på en sim-tävling så svarade jag Ja. Vi skulle simma 1200m i havet vid en liten by som heter Portsea. Det var en ganska stor tävling.

Nar man tävlar i havet så har man oftast en våtdräkt, inte bara för att det var varmare utan även för att det är snabbare. Jag fick låna Nicks alldeles nya. Jag trivdes verkligen i en våtdräkt för den hjälper till att flyta och det känns som att tekniken blir bättre for att den stabiliserar kroppen.

Nar vi anmälde oss så fick man välja i vilken grupp man skulle starta i, snabba, medium eller långsamma gruppen. Jag valde medium. Det var sammanlagt ca 250 tävlande i dom 3 grupperna.

Jag var väldigt nervös när vi skulle starta. Vi startade en bit upp på stranden, så det var några meters löpning före vi kom ner i vattnet. Det blev ganska våldsamt nar vi kom ner till vattnet för alla vill komma iväg först. Jag fick en bra start. Det känns annorlunda att simma i havet för det är vågor. Det handlar mycket om vilja. Nar jag simmat halvvägs så kom jag att tänka på en artikel som jag läste i tidningen tidigare på morgonen som handlade om alla haj attacker senaste tiden, detta hjälpte mig mycket for OJ va fort jag simmade in mot målet. Efter drygt 18 minuter nådde jag målet som låg en bit upp på stranden. Jag kom på 54:e plats. Bra jobbat Jacob!!!

Det är nu 10 dagar kvar här tills jag ska vidare upp till Guldkusten. Jag är fortfarande mycket nöjd med resan.

Nedan lite action bilder.

Kramar /Jacob